En artikel om Indonesien

Allmänt / Permalink / 0

Artikel författad i Åre den 11:e oktober 2013
Batu Dua Open, Sumedang, West Java, Indonesien.

Det var en chansning att resa runt halva jorden för att vara med i tävling på ett tidigare nästan helt outforskat ställe.
Distansrekordet från platsen var 50 km och eventuella tasks som flugits härifrån har enligt uppgift varit runt 20 km.

Jaha ja. Jo men nu hittade jag en flygbiljett över Dubai för under 3500:- så... Och anmälningsavgiften var bara 130 euro och dessutom all inclusive. Mat och boende ingick!
Inresevisum kostade 25 US dollar och utreseskatten var 150 ́rand, ca 100:-skr. Båda dessa betalades kontant på flygplatsen i Jakarta.

Sedan en bussbiljett på 125’idr, tvätta en del kläder för 5 kr/kilo och efter att ha bjudit hela gänget på middag på byn har jag lyckats blåsa nästan en tusing på plats! Fortfarande under 6000:- totalt för två veckor i sol och värme. Inklusive en flygtävling.

Att resa till Indonesien tar sin rundliga tid men det är ju som det är med det. Om man är väl förberedd och har ro att njuta av filmer och böcker är i alla fall Emirates mitt val när allt kommer omkring.


Skönt att vara nästan framme. Sockerkaka med smak av kaffe eller vanilj var det fann i matväg

Väl på plats i Jakarta skall man tydligen vara försiktig med bondfångare så jag följde snällt organisationens tips om bussbolag och efter ett par timmar på motorvägen i köer eller i ilfart möttes jag av en delegation bestående av en regeringsrepresentant, en tävlingsorganisatör, en chaufför och en liten unge. Det var ju bara en sjutimmars tripp för dom att fiska upp mig så det var helt normalt. Knasbollar.

Hur som helst kom jag fram till Sumedang redan samma kväll och kunde duscha och krypa till kojs på Kampung Toga i normal tid efter en kopp te och dom vanliga artighetsbetygelserna. Dock med den lilla skillnaden att detta är ett väldigt muslimsk område varför öl om än inte olagligt liksom inte hör till daglig dags. Mig gjorde det inget. Varken jag eller kamrat Rasmus Persson är direkt förtjusta i att dricka under tävlingsresor och framförallt inte när vi så att säga viftar med den svenska flaggan.

 

Kom hit med kaffet! Frukosten serverades i fel dygnsrytm...

Första dagen åkte jag tillsammans med en vietnamesiska och två lokala killar till Batu Dua som berget heter. Det fanns en startplats även vid hotellanläggningen men den används bara vid pricklandningstävlingar.

Startplatsen låg fint med vind rakt på och förutom ett mausoleum fanns här även flera försäljningstält med ris och läsk. Sen senare när tävlingen närmade sig kunde man även köpa stekta ägg och friterad kyckling där uppe. Från typ femton olika stånd och ambulerande försäljare. Vi blev en veritabel guldgruva!

Ris med ris
 
Vi flög snart ut denna första dag men efter 36 timmars resa och tre timmars sömn höll jag redan efter tio minuter på att somna så jag tittade mig bara omkring i närområdet innan jag siktade på ett brunt fält för att landa. På dom gröna står det vatten och lera som några stackare fick erfara senare...
 
Gott om plats att landa
 
Men välj noga om du inte vill bli lerig

Efter ytterligare ett par dagars acklimatisering till temperatur och tidszon var det då dags att tävla.
Då detta var en storsatsning från statens sida var servicen fantastisk. Tjugo polisbilar körde oss till starten och de var även retrive. Kalas!!

Take off Buta Dua

Vi hade även ett eget flygledartorn på take off. Jo, jag menar ett för trafikflyget. Man hade utfärdat ett NOTAM för våran skull. Trafikflyget fick allt vara så snälla att köra runt ifall vi hade task för här skulle det minsann hållas världscuptävling. I alla fall nästan.

Flygledning

 

Uppgiftskommitén hade en uppgift svårare än vanligt då man ville tillse att vi fick världscupnivå på uppgifterna och även så många som möjligt så långt som möjligt och sedan alla på marken kl 16:00 då notam upphörde och vinden ökade lite väl för de långsammare skärmarna. Dessutom var fanns det ju inte en enda människa som flugit några vettiga distanser i området. För att toppa lite var sikten ibland begränsad till mindre än 500m rakt åt sidorna då inversionen låg strax ovan starthöjd och diset var tätt där uppe. Neråt var det aldrig några problem men man såg för tusan inte vart man var på väg när man väl toppat ur. Dom få träningsdagarna jag hade gjorde verkligen stor skillnad för mig.

Diset var ofta besvärligt men aldrig farligt

 Första uppgiften var race to goal på 53km optimerat med en något udda start på 3km enter utan att sedan ta punkten. Jag och Rasmus var de enda som vågade vänta på ”andra sidan” och jag hade tur, Rasmus lite mindre tur. Jag knakade igenom inversionen tio minuter före start och låg således flera hundra meter över och ett par kilometer före alla andra när jag gled mot TP1 som var ett dammbygge som bara måste fungera och sedermera visade sig vara både bergsäkert och lite lurigt. Dom starkaste blåsorna hittades här men många bombade även i området under veckan.

Väl där anslöt Yoshiaki Hirokawa och vi två larvade runt banan och sneglade då och då bakåt på de övriga.. Han slog mig till mål med ynka sex sekunder men eftersom jag hade några fler ledarpoäng delade vi förstaplatsen dag ett. Sista glidet var 10km fram och tillbaka under en molngata där jag knappade in några hundra meter på att ligga på sidan med minst stig. Hiro fick sitta med öron och full speed på sin Enzo för att hålla sig under taket på 2400m medans jag hade fri luft både uppåt och nedåt. Han fick dessutom en fullfront som gav mig dom sista sekunderna jag behövde för att komma in på en delad förstaplats.

 

Landning vid standardmålet

Dag två var det 38 km race to goal.
Dagen började mer normalt men konstigt nog på en så kort bana spred fältet ut sig väldigt på slutet. Hiro stack 100m över mig på ett sista glid in i diset och jag såg inte var han tog vägen. Jag gled in på nästa bergskam och kurvade tills instrumentet sa 100m över mål. Sedan hade jag stig på 1-5m/s resten av vägen fram så jag var i omloppsbana när jag nådde cirkeln tolv minuter efter vinnaren. Trean var ytterligare fem minuter efter mig.

 

 

Vulkaner bygde denna vackra ö

På kvällen denna dag blev det så tillslut regn. Detta kom grödor, grodor och palaver till glädjes. Vissa fiskade till och med fram lite öl för att befrämja det senare.
Kväll två med regn hade vi en fest med borgmästaren i Sumedang och Indonesiens idrotts- och ungdomsminister. Han lirade trummor medans borgmästaren dansade. Fränt! Dessutom var det olika dansgrupper och trumshower och några aningens långa tal och bildspel. Kul ändå!

Efter regn och blåst och två inställda dagar så beslutades på dag fem om ett tredje task i form av elapse time på 36km.
Ja vad säger man. Bra för dom som inte har något att förlora. Mindre bra för somliga.. Oavsett så kom vi iväg och jag hade en jäkla tur som kom upp från trätoppshöjd och hamnade perfekt till start i samma blåsa som dom flesta. Efter dom första punkterna tänkte jag starta om banan eftersom dagen blev starkare och snabbare men insåg till min förtrytelse att jag inte skulle hinna runt ett varv till innan deadline kl 16:00. Tio minuter åt pipan. Nåja. Ladda på och kör. Jag kom ikapp andraklungan igen men missbedömde min sista kurvning med 50m så jag kom aldrig över den där sista kammen för att nå målet prick 16:00. Jag landade kl 15: 54 och 5 km kort. Prutt. Dock gjorde det inte så mycket för när scoringen var klar låg jag fortfarande tvåa då dom som kommit i mål mycket riktigt bara var piloter som inte hade något med toppstriden att göra.

Gladast jag varit på många år

Sista tasket blev race to goal igen på förhållandevis långa 63km och allas nerver var verkligen på helspänn.
Jag minns dagen som normal men tiden på 2:48 i mål och 21km/h säger att det gick trögt. Tänk vad tiden går fort när man har roligt.

I toppstriden såg det länge ut som att jag skulle kunna ta hem förstaplatsen totalt men tillslut och femton minuter efter mig och Mathieu Vermeil som slog mig med tjugo sekunder kom Hiro glidande in på en sjunde plats och näst sist i mål denna dag och spänningen var olidlig!

 

Petra vann damklassen

 

 Människorna här behandlar oss verkligen som rockstjärnor och hjältar. Alla, precis alla vill bli fotograferade tillsammans med oss och alla man ser vinkar och piper och håller för munnen som en fjortis som sett Michael Jackson. Man blir bemött som om huden vore av guld snarare än av blekfet nordisk typ.

Det var svårt att koncentrera sig på middag denna sista dag men tillslut så kom resultaten äntligen upp.

1. Yoshiaki Hirokawa (3325)

2. Tobias Hinas (3297)
3. Petra Slivova (3112)
24. Rasmus Persson (1934)

Damer

1. Petra Slivova (3112)
2. Daria Krasnova (2601)
3. Khobi Jane Bowden (2161)

Mitt tveklöst bästa resultat någonsin med både task-seger, om än delad, och pallplats i en och samma tävling! Jag var och overkligt stolt och nöjd och att jag dessutom fick 1500 euro i andrapris gör ju inte saken sämre direkt!

 

 Jag fick pris av borgmästaren

 

 
 
 
 

Jag hoppas såklart att fler tar sig tid att resa till detta paradis och om ifall att det ska arrangeras någon mer tävling här så kommer jag finnas tillgänglig som lokalguide och tävlingstränare.

 

 

 
 

Man måste naturligtvis inte tävla för att flyga här. Stället som sådant lämpar sig för både gammal och ung, nybörjare som rutinerad. Dock så var detta inte årets bästa veckor att hålla denna tävling enligt vissa. Dessa datum var utvalda av PWCA då dom vill ha en PWC under denna period på året.

Därför gick även en andra pre-PWC samtidigt på Réunion.
Vi får väl se hur nästa års kalender artar sig men i Sumedang behöver man nog en försökstävling till innan världscupen godkänner stället och vi får alltså ännu ett gyllene tillfälle att leka i himmelen på ett av, allt sammantaget, världens bästa flygställen.

Ses // Tobias Hinas

 

 

Faktaruta:
Indonesien är en Republik och president Susilo Bambang Yudhoyono styr över sina 1 919 440 km
2 (ca4xSverige) från huvudstaden Jakarta. Man har ca 250 miljoner innevånare och ett BNP på omkring 20 000 sek/capita.
Valutan är Indonesiska Rupier och 15 000 idr motsvarar en svensk tia.
Prisnivåerna ligger mycket bra på shopping, mat, boende och resor. Vanligt vatten och läsk är dock förhållandevis dyrt, ca 5-7 skr/liter.

Hemma

Allmänt / Permalink / 1
Hej vänner. 
Jag är hemma från Indien och har vilat några dagar. 
Nu blir det ett snabbt jobbinhopp och sen på't igen bara. 
Planer om framtiden publiceras här snart!!! 

😊

Ses  //  T
Till top