Turen

Allmänt / Permalink / 0

2012-03-25, Vitoria, Brasilien

   Min tur har kommit.

Då menar jag inte turen som i att allt jag tar mig för faller väl ut. Nej, jag menar att det blivit min tur att ta klivet ut i den stora stygga världscupen i skärmflygning.

Jag har just avslutat min första PWC, Paragliding World Cup, och sitter nu på flygplatsen i Vitoria, Brasilien och kontemplerar.

Känslan att bli uttagen var härlig. Närmast overklig. Skulle JAG? Platsa? Ja, någon måste ju va sämst också tänkte jag och betalade gladeligen in avgiften.

   Att vara med i en skärmflygstävling, vilken som helst, är en kamp. En kamp emot våndan inför dåligt väder, misslyckade prestationer eller bara saknaden av det man lämnat hemma.

Om man kan lyckas bortse från sådant är det sen bara resten kvar.

Man ska stiga upp tidigt, tillgodogöra sig av vad som bjuds i form av frukost och helst även hinna göra sig av med motsvarande från gårdagen och sen ta en dusch innan bussen till starten går.

Väl uppe på berget gäller det att man är väl förberedd att motstå storm och bitande kyla, hetta och stekande sol, regn från alla håll, snö och hagel eller i värsta fall allt detta medans dagens öde avgörs av pilotkommitté och andra högre stående kamrater.

När uppgiften är satt presenteras den och en väderprognos för oss övriga under en briefing. Dessvärre för somliga ouppmärksamma kan uppgiften ändras lite utan att det behövs tillkallas en ny samling.

Tiderna för dagen kommer sist av allt och sen är det bara att klä sig rätt*, kroka in och starta.

   Om du tävlar eller går i tankar att börja ska du här få ett par tips:

1. Gör checklistor för kväll, morgon och start. Inkludera allt sådant du kan tänkas glömma. Allt ifrån en extra tröja om du är den frusna eller svettiga typen, att ladda/ta med batterier, ditt förstahjälpen-kit ifall du skulle ha fixat ett skavsår kvällen innan till andra vanligare saker som vatten, telefon och vad det nu kan vara.

2. Använd ditt eget omdöme. Starta inte om du tvekar. Det är aldrig värt det.

Oavsett om det beror på att du tycker att vädret ser tveksamt ut eller om magkänslan säger dig att du missat något. Kroka ur, vänta en stund, ta ett nytt beslut. Jag missade häromdan att man raderat en turnpoint och ändrat sluttiden. Detta kostade mig kanske 30-40 placeringar den dagen. Dessutom hade jag glömt att kroka i min anti-G-skärm. Inte hela världen i och för sig MEN! -Det kunde ha varit något mycket värre. Sammantaget kan jag bara säga att tre missar är minst tre för mycket. BU! Uselt Hinas!

För övrigt finns det hur mycket som helst jag skulle vilja dela med mig av.

Jag hoppas kunna få möjlighet till detta senare på något sätt men skulle ni vara orimligt nyfikna går det bra att kontakta undertecknad och ställa frågor.

 

   Det enklaste sättet att nå sina drömmars mål, i alla fall om man drömmer om en karriär som tävlingspilot inom vår smala sport är detta: Träna! Åk på resor tillsammans med andra likasinnade och flyg, flyg, flyg! Ja, man ska naturligtvis flyga så mycket man kan för att bli bra på att flyga. Man måste dessutom träna på att tävla och enklaste sättet att göra det är att tävla. Stora som små tävlingar, alla erbjuder dom den viktigaste tävlingsträningen, nämligen att hantera sina instrument, sin övriga utrustning och sig själv.

Flygträningen är mest utvecklande bland andra som också tränar på att tävla men det kan även vara mycket bra att spendera några veckor i t.ex. Valle de Bravo, Mexico eller Governador Valadares, Brasilien under guidning av t.ex. Ronny & Tonny på Termik & Rotor. Bara flyga för flygandets skull, kurva tillsammans, bedöma glid, dela upp sig och välja glidlinjer och se vem som valde bäst, snacka skit på radion, vänta in varandra, pillra på instrumenten under flyget och annat som man inte gärna tränar på när man tävlar men som är mycket bra att kunna. Att veta att man kan.

Dessutom bevistas dessa resor både av insnöade flygfetischister och av mer alldagliga nordbor som attraheras av värme, kvinnor och rom & cola.

Detta innebär i sin tur att om du tillhör den första gruppen kan du räkna med väldigt bra service på själva flygdelen av resan eftersom de andra ur gruppen inte lika ofta frekventerar bussar, startplatser och luftrum.

Tillhör du även den andra gruppen kan jag nästan garantera att romen är billigare i Mexico än i norden och kvinnorna i Brasilien har former som du inte ser bland dito på Ica i Täby var dag i alla fall.

    Allt som allt, summa summarum kan jag väl avsluta denna betraktelse så här:

Det finns inga genvägar till att bli riktigt bra på att tävla i skärmflygning. Inte något annat heller för den delen. Timmar i luften, i stig och sjunk, med eller utan full speed mot nästa mål. Valet är ditt. Vill du bli bättre är det bara att köra på. Sluta inte för att det inte går som du hoppats redan första gången. Eller andra. Vi fortsätter att sätta nya mål vi kan missa. Ingen är fullärd!

 

Ses //  T

 

 

 

 

 

*

Med att klä sig rätt menar jag även val av ballast som passar aktuella förhållanden och task. Själv flyger jag min Enzo på 105-115kg beroende på dagen. Normalt ligger jag gärna på 108 då skärmen verkar prestera perfekt där och den är även skönast att flyga på den lasten. Vid 100 känns den spinnkänslig och trög. Och långsam. Från 112 och uppåt blir bromstrycket mycket högt och jag har mjölksyra innan starten har gått dagar då det krävs 115kg.

Detta gäller i huvudsak högpresterande skärmar men går att applicera även på lägre klassad utrustning. Prova dig fram!

 

Till top