Jobbarperiod

Det finns trots allt en och annan som faktiskt på mer eller mindre allvar följer mitt bloggande och tar det hela för sanning. Alltså att detta skulle vara det hela. Allt. Så är inte fallet. Min blogg är mitt sätt att sprida lite nytta och nöje till dom som tittar in, med eller utan emfas eller allvar i blicken. Till exempel kan jag berätta eller låta bli om hur jag innerst inne känner utan att knappt någon enda läsare skulle kunna tolka detta lika precist som det skulle vara möjligt att rentav med enkelhet göras av en god vän om denna befann sig öga mot öga med den ljugande eller i sanning öppenhjartade kamrat i färd med att dela sina innersta känslor, med eller utan hjälp av det simpla språket som våra svenska ord erbjuder. Vad jag däremot bjuder på av sanning idag är det enkla faktum att jag konstaterat att jag mår mycket bra av så kallad egentid. Att sitta ensam i en husbil och lyssna på en ljudbok samtidigt som jag värmer en burk spaghetti bolognese eller syr fast en liten namnskylt med svenska flaggan på min skärmsäck nu inför EM. Ja, för er som inte fattat det har min reservplats tydligen räckt till för att jag ska va me i truppen som den 21/5 reser till Österrike för att göra upp om vilket europeiskt land som är bäst på att flyga skärm i Österrike. Ja, precis så. Jag hoppas verkligen och looooovar att göra mitt allra bästa för att bidra till det svenska lagets goda placering och rykte. Långa inlägg blir inte lästa men jag hoppas att ni som orkade hela vägen tar er tid och rättar min usla långa mening ovan i kommentarsfältet och däri briljerar med era egna gramattiska finurligheter eller utskällningar. Tack igen Inger för mina två fyror i svenska.

Ses  //  T