Gone flying...

Mitt liv började 1980.
Närmare bestämt den 8 juli 1980.
Min mor skulle till Murgrönan som var Visbys folkpark för att dricka öl med sina vänner och lyssna på Gyllene Tider.
Jag vet inte om hon inte hade råd med barnvakt eller om hon inte fick tag i någon men jag fick i alla fall följa med.
Jag åkte vad jag minns i en sulky, ni vet, en såndär sittvagn med något fällbart säte.. Senapsgult tyg och lortgråa däck som hade varit vita. Korkad färg att ha på nåt som ska rulla på hundskit och träck..
Morsan och hennes polare drack bärs. Tuborg. Gubbarna med en korv i en bur. Bara det var ju roligt när man var sex år gammal. Det dracks, kedjeröktes, snackades och stämningen var på topp.
Bandet spelade innanför planket, jo, vi stod naturligtvis utanför, där raggarna höll till och man kunde se ljuset från strålkastarna blinka i diset. Basen kändes i hela kroppen och livet var underbart.
Förutom musiken ökades stämmningen på av att det kom en polisbil och en ambulans. Snacket bland morsans polare var att någon hade blivit nedtrampad därinne.
Jösses vilken energi jag upplevde den kvällen.
Jag minns så väl att jag tänkte "detta ska jag göra så ofta jag kan".
Väl hemma igen dröjde det nog inte länge innan jag lyckades skruva isär den första bandare jag kom över. Jag försökte trimma och fundera ut hur saker funkade med det blev mest paj kvar.
Senare fick jag faktiskt en ljusorgel och en gammal skivspelare av morbror Tore. Den försågs illa bums med fartkontroll och DJ-andet kunde börja. Jag hade snickrat basar ute i boden på Myrstigen 49 som vi mödosamt på en sopkärra körde till kvarterslokelen i Stäven. Vi hade blivit refuserade på Terra Nova av Mackes grannar. Macke var DJ-polaren.. Undrar var han tog vägen. Nåja..
En sväng på Radio Gute gav till handlingarna att jag och Johan Blomgren fick upp lyssnarsiffrorna rejält med vårat program "Påsen" som gick en timme i veckan. Vi hade som vi tyckte att namnet solklart antydde lite av varje i vår påse. Man kunde önska låter eller ringa in och få en dikt uppläst till sin käresta. Eller så. En dikt som en seriöst jätteförälskad lyssnare ringde in förvrängdes till: We once had a little Jenny, but Jenny is no more. What Jenny thought was H2O was H2SO4. HA HA!!! Han ringde in och var rasande sen!!  Ha ha.. Vilka minnen..
Högtalarbyggandet tog lite mer fart på Jungmansgatan 65 och sedemera även hemma hos Nicklas.
"Slim" var den första modellen i Audio Hinas fina hi-fi serie. Ett par såldes faktiskt senare till Henrik Swedborg, känd från TV. När han skulle hämta högtalarna med sin gamla BMW glömde han oturligt nog att lägga in handbromsen så bilen rullade in i glasmästarns lager av glas.. He he.. Dyra högtalare blev det nog... Stackarn. Jag kompenserade honom häromåret genom att köpa hans gamla HD 42'a för 65 000:-, den är till salu nu igen för samma pris om någon är sugen..
Efter praktik och jobb på PA-kompaniet, som mycket väl hade kunnat bli min tillvaro resten av livet om det inte vore för tveksamt ledarskap, styrdes kosan mot Åre och halvannat år av dubbelriktat välgörenhetsarbete åt Johan Walin. Min mentor och hjälte. Han gav mig förtroendet att mixa på Bygget, min ringa erfarenhet till trots, om av lathet eller för att han faktiskt uppskattade det han hörde. Jag kranade allt och alla. Under tre säsonger så gott som heltid och en på typ halvtid blev det ganska många bra kontakter. På den tiden det var massa bra band på scenerna i Åre. Eric Gadd, Lisa Nilsson, Robyn, Bo kaspers och så vidare. Varje vecka, nytt kvalitetsband.
1996 registrerades TH ljudteknik som sedan bytte namn till Audio Hinas enskild firma ganska omgående.
Underbara Tina Jeppson hjälpte mig med min första reklamfolder och sen med min tidlösa logga.
Smalare än Thord band var min första stamkund och som om inte deras 130 gig om året räckte till så gjorde jag tydligen ett bra intryck där vi passerade. Jag blev tillfrågad av flera bokningsbolag, band och krogar om att komma tillbaka och göra ljud och annat åt dom. Resten är som man brukar säga historia.
Här skulle jag vilja säga ingen nämnd, ingen glömd men det funkar ju inte när jag redan droppat massa namn. Ni som vet att ni haft en del i min karriär, känn er aldrig glömda. Jag vet att det är er jag har att tacka för livet jag lever idag. Tack.
Livet går som många verkar hålla med om i cirklar för dom flesta och nu känns det som om min håller på att slutas.
Jag flyttar antagligen tillbaka till Åre till nästa vintersäsong. Hur det blir på jobbfronten får avgöra hur jag ska bo men jag kommer MINST ha min "lilla" husbil där. En punkt att komma hem till. Bort ifrån staden. Hem till fjället, fernet, ölen och musiken. Och givetvis vänner, skärmflygning, skidor och snowboard.. Kanske lite skoter. Längtar. Hem.

Ses  //  T