XC-open-bloggen!!

Det var en gång en man som levde livet i lugn och ro. Ingen brydde sig om honom och ingen brydde han sig om. Dagarna blev till år och det enda som hände var att solen envisades med att vara borta halva året. Varje år. En dag bestämde sig mannen för att kolla om det bara var detta livet erbjöd. Han tog chansen och liftade till en plats han aldrig varit på tidigare. Där var solen totalt borta halva året då det även var svinkallt och framme resten av tiden. Då var det inte lika kallt. Mannen vande sig med detta men fick vid ett senare tillfälle chansen att resa till ett annat ställe. På detta ställe var det varmt och negrerna var mycket brunare utanpå än i Sverige. Han vande sig med detta. Solen däremot hade lite hyss för sig. Den var borta halva dygnet och framme halva dygnet ganska exakt hela året om. Detta var inte så tokigt tänkte mannen och funderade vidare. -Vad är meningen med att frysa halva året och vara nere i solbrist när man kan leva som en neger i ljus och värme året om? Det finns tyvärr ingen kontenta eller fiffig slutkläm på den här sagan men det var det som kom upp i skallen. Man kan kanske översätta detta på sitt eget liv. Fundera på vad som är din sol eller kyla och mörker. Måste vi ha det så? Jag älska att leva. Vara ute. Jag gillar till och med mygg. I alla fall dom här i kittelfjäll. Dom slutar nämligen klia redan efter en folköl. Toppen.