Jobbarperiod

Inte fysiskt men mentalt. Jag fick en chock. Hjärtat stannade och jag började kallsvettas på en halv sekund.
Insikten slog mig som en tennisracket med den där larviga galonpåsen påträdd med Mats Wilander-liknande kraft mitt i snyllet. HJÄLP!!! (Mats är för övrigt min reklamfilmsidol sedan många, många år tillbaka i tiden.. "It's a job")
 Paniken la sig redan efter 10 sekunder. Jag ringde ett samtal till Vallatorpsdoktorn och 20 minuter senare är hela anledningen till ångesten borta.
Jag fick en släng av "ångest-klamydia" kan man kanske säga. En förnimmelse av att ligga och svettas med skithög puls i ett 40 grader varmt rum i en sjukhussäng i Venezuela eller Columbia, hårt drabbad av svininfluensa.
Så som sagt, 20 minuter efter att jag kom på att jag helst inte vill bli sjuk under min semester är sprutan tagen och jag är tillbaks på kontoret. Jag börjar dock misstänka, bland annat med tanke på hur mycket(inget) jag fått uträttat idag, att detta hypokondrianfall kanske egentligen är kontorsarbetesallergi och att jag kan hitta på praktiskt taget vad som helst för att komma undan en stund till. Allt MÅSTE ju vara klart innan jul. Fan. Bit ihop nu daaaaa!!!

Ses  //  T